Tror jag lagt upp dessa bilder förut. Men de får mig i alla fall alldeles varm när jag tittar på dem. Leo och Chippen som leker med varandra. Mina två absoluta favoriter i livet. Jag brukade hata vintern innan jag träffade Leo. Det fanns liksom ingen mening med den årstiden förutom till jul. Jag utförde aldrig någon vinteraktivitet så jag såg ingen mening med att gå runt och frysa i flera månader innan våren äntligen kom.

 

Men nu finns det så mycket att se fram emot när vintern är här. Skidåkning både utförs och längd, bus i snön med hunden, korvgrillning i snön och mycket mer. Vintern är mysig. Den är fin när den inte blir slaskig och blöt.

Just nu har vi ju fått tillbaka all snö som hade försvunnit och lite till. Så i morgon eller på söndag ska vi dra iväg och åka lite längdskidor. Vill åka minst ett långpass innan Halvvasan den 26e Februari.

Det är helt sinnessjukt hur snabbt tiden går. Jag tyckte det nyss var jul, och innan dess tyckte jag att det nyss var september och vi tog hem valpen. Nu är han nio månader.

 

Tiden går fort, därför måste vi ta vara på den tid vi har. Uppskatta alla små fina ögonblick man har tillsammans och vara tacksam för det man har.

 

Livet är bräckligt.