Igår jobbade jag 15-19.30. Leo var samtidigt i Vansbro och simmade. Han håller ju på med Klassikern.

Han var jätteduktig. Tiden blev 1h 3 min eller något sådant. Jag tycker i alla fall att det var jättebra. :)

Jag ser faktiskt fram emot sista delen i Halvklassikern i september. Sedan är det dags att fokusera på den största utmaningen jag någonsin kommer utsätta mig för.

Jag ska nämligen göra den riktiga klassikern nästa år. Så jag börjar med Öppet spår. Måste verkligen träna ordentligt med skidåkning den här gången så att jag fixar åka de 9 milen som väntar på mig. Jag känner mig en aningen nervös i förväg. Men jag vet ju att min kära sambo finns där för att peppa mig. Han får mig alltid att ta i mer än vad jag trodde var möjligt. Och även om jag kan bli så arg på honom när han pressar mig till bristningsgränsen, så vet jag att det är för att han vill att jag ska klara mina mål.

 

Träning ska vara roligt! Det får man aldrig glömma. Men klart det måste vara utmanande också. Jag känner mig alltid extra stolt när jag klarat något extra jobbigt. När det gör så där äckligt ont, men ändå känns så jävla bra. Ja då känner jag mig så otroligt stark! Det som inte dödar en, gör en starkare, och inom träning så är det verkligen sant!

 

Idag ska jag dra ut och springa i eftermiddag. Får se om Leo hänger på, men han borde ju börja få lite träningsvärk efter simningen igår så det tror jag inte haha!

 

Nå väl. Snart är det dags för lunch :)

Bjuder på två bilder från Leo igår. hihi.

 

Puss