Jag har en ständig känsla av att aldrig riktigt nå dit jag verkligen vill nå i livet. När man väl lyckas nå ett mål så finns det alltid något nytt som man försöker ta sig till. Vad är meningen med livet om man ständigt bara försöker nå nya mål, och aldrig kan känna sig tillfredställd med det man har och det man uppnått?

Jag avskyr min egen rastlösa och omättliga sida. Jag törstar ständigt efter nya utmaningar, nya saker att klara av. Det finns alltid något jag vill ha eller vill göra. Jag kan liksom aldrig riktigt vara nöjd med att bara vara. Det känns rätt meningslöst. Är jag den ende som känner så här? Förmodligen inte.

Mitt liv känns inte komplett, så länge jag inte lyckas med vad jag vill. Mitt liv känns inte helt utan vissa små saker. Men jag vet ju att jag exempelvis inte har tid med vissa saker eller att jag inte själv kan bestämma över vissa beslut.

Kanske vore livet tråkigt om det var hundra procent bra?
Förmodligen skulle jag fortfarande sukta efter någonting om jag hade allt som jag vill ha!