Igår tyckte jag att det skulle bli skönt att vara ledig. Men som vanligt när jag väl är ledig så ångrar jag att jag inte jobbade istället. Jag blir trött av att vara ledig och bara sitta hemma och inte göra något är inte särskilt inspirerande heller. Är otroligt rastlös men har ju ingen att umgås med så får glatt sitta och vänta på att Leo ska komma hem. Hur kunde mitt liv bli så här? Mina glädjen i livet är Leo, katten, träningen och jobbet. Det är dem som ständigt håller mig i gång och som ger mig något att se fram emot och något att vandra emot. Men att stanna upp en dag, för att vara "ledig". Nej det ger mig inte ett skvatt känner jag. Förutom chansen till sovmorgon kanske.

Det där med "en dag för sig själv" är ingenting för mig. Men tyvärr så känns det som att det finns alldeles för många sådana dagar. Om Ylva är upptagen så har jag ingen att umgås med. Och det känns både tragiskt och patetiskt på samma gång. Jag brukade ha massor med vänner att umgås med. Var tog de vägen? Känns inte som någon ide att tjata om det här i bloggen heller. Men var ska jag annars lätta på allt som finns inom mig om inte här? Inte för att det gör någon skillnad direkt. Jag får inga fler vänner för det.

Jaja, bara ca 2h kvar tills Leo kommer hem. Vad har jag gjort idag? Hämtat ringarna på stan som jag och Leo lämnat in för förminskning, min ring är fortfarande för stor, men orkar inte göra något åt saken nu. Sitta och sola i ensamheten, kanske sova en stund i solen. Hade sagt att jag skulle tvätta. Men orken fanns faktiskt inte idag. Så jag struntade i det. Tack och adjö.

Igår sprang jag och Ylva parloppet i Hagaparken :)
Loppet gick bra, vi hade tur med vädret och slapp regn faktiskt. Jag sprang på 26minuter. Känns lite irriterande att hela tiden nosa de där 25minuten i rumpan. Drömtiden, så nära att man nästan kan ta på det!

Ylva var jätteduktig och sprang på 32 minuter :) inte dåligt för sitt första lopp!

På vägen tillbaka till bilen så mötte vi victoria och Daniel komma gående med barnvagnen (Estelle), kändes lite mäktigt att ha sett dem i verkligheten. Och folk lät dem gå förbi utan att störa dem. Det kändes verkligen häftigt!

En riktigt bra dag med andra ord :)

Puss

Sjuuuuukt sliten. Trött som bara den. Men tur är väll att jag har kort dag i morgon samt är ledig på onsdag :)
Man lurar sig själv när man tror att 10mil på cykel i ett svep inte ska göra en sliten dagarna efter! Jag är helt slut haha :) idag blir det dessutom en lång dag 7-17 på jobbet. Inte alls taggad på frysen det första som sker nu på morgonen. Så himla tråkig avdelning!
Jag svär, om jag någon gång skulle bli erbjuden att få bli frysansvarig så skulle jag säga nej direkt!! Tack, men nej tack! Hatar frysen och kommer alltid hata frysen ;) Höhö.

Tryckt i mig lite frukost i alla fall och det kanske börjar bli dags för att sminka sig eller något? Så man inte ser döende ut när man kommer till jobbet xD

Den som lever får se!

Pusssss

Det blev Motala igår!
03.00 ringde klockan. Då var man skapligt mör efter att ha somnat 22.00 efter Elisabeths otroligt trevliga studentskiva som vi vart bjudna på :)
Packa bilen med cyklar, trycka i sig frukost och fixa det sista med packningen. 04.00 blev det avfärd.
Jag sov typ hela vägen ned men vaknade till då och då. När vi väl kom fram fick vi leta oss fram efter parkering. Det gick ju tillslut i alla fall. Blev lurade av några funktionärer att sätta oss på fel buss in till centrum men vi fick åka gratis ändå som tur var.
Hämtade Nummerlapp och sen buss tillbaka till parkeringen. Visade sig att det var 2,4km till starten från vår parkering xD haha.
Väl vid starten var jag skapligt nervös. Tänk att jag skulle ta mig igenom 10mil Idag helt själv!!

Men loppet gick superbra. Stannade inte en enda gång då jag kände att jag inte behövde :) så kom i mål på en tid på 3h och 48 minuter!! :) lyckorus!
Fast skapligt mör var man när man kom i mål hihi :)

Leo kom och hängde en cykel runt min hals där det stod välkommen i mål tjejvättern. Söte hihi <3

Duscharna var skitsvåra att hitta till men vi fann dem tillslut. Blev sen att käka lite mat och shoppa i mässtältet innan vi begav oss hemåt.
En riktigt rolig dag faktiskt med en jättefin bana att cykla på! :)

Här kommer några bilder!

Ångest!
Vad ska jag ha med mig till motala i morgon??? Ska jag ha mina underställsbrallor eller ska jag köra på skidbyxorna? Vad kommer det bli för väder? Kommer det vara varmt eller kallt? Hur mycket energigrejer behöver jag? Gaaah, hatar när man ska göra något för första gången och man inte vet varesig vad man ska ha med sig eller hur någonting kommer bli. Jag hoppas att allt kommer gå bra utan krångel. Håller på att tvätta nu och sen ska jag cykla ned till cykelhörnan och köpa slang, sen vidare till intersport och biblioteket. Intersport för att köpa sportdryck och biblioteket för att skriva ut lite grejer!

Ska snart gå till tvättstugan och ta ut tvätten! Mycket att göra idag för Elisabeth tar ju studenten också så vi har blivit bjudna på hennes student middag. Trevligt :) presenten är i alla fall köpt.

Just ja! Igår lämnade vi in vår ringar för att få dem förminskade :/ känns tomt utan dem. Det är knäppt hur snabbt jag fäste mig vid ringen. Kanske för att den liksom är en del av mig och Leo. Våra ringar ska ju liksom presentera vår kärlek för varann. Det känns på något vis som att jag alltid har Leo vid mig när ja tittar på ringen. Visst är det löjligt? Men jag har väll alltid varit en hopplös romantiker antar jag. :)

Nej nu har jag inte tid med detta mer!
Pussss

Killar kommer och går, men vänner de består. Vilken lögn. Vänner kommer och går, men min sambo han är den ende som består. Leo accepterar mig för den jag är, och han vill frivilligt umgås med mig. Han är alltid ärlig mot mig på gott och ont.

Men när jag behöver en vän att prata med eller bara umgås med, var finns då dem som sagt att de aldrig ska gå?
Vänskap är svårt, nästan svårare än kärlek. Det är djupare, men också mer brutalt. För man berättar allt för en vän, oavsett om vännen vill höra det eller inte. Kan man inte berätta allt för sin vän så är det ingen äkta vänskap! Eller?

Jag är trött på alla spel, jag har aldrig kunnat reglerna. Och jag är ingen spelmänniska, för jag hatar att förlora. Men hittills så känner jag mig som den ende förloraren? Det känns som att jag bjuder, försöker och desperat försöker hålla i de få människor som finns kvar omkring mig. Det måste vara fel på mig, det kan inte vara fel på alla andra. Jag blir arg på mig själv för att jag inte ser mina brister. Jag vet faktiskt inte vad som är fel. Jag tycker att jag är en god människa. Att jag är en bra vän. Men antagligen inte?

Jag hatar att känna mig ensam. Precis när livets alla pusselbitar börjar falla på plats. Då ska något alltid bli fel.
Jag saknar tiden då man sa vänner för evigt. När vi var ett stort gäng som alltid umgicks. Men med tiden gick alla åt olika håll. Nu står jag ensam kvar och undrar varför jag la ned så mycket tid på att finnas där för alla andra än mig själv. Fan. Se hur mycket det gav mig?

Life sucks sometimes...

Lite nytt golv i hallen och sen lite nytt i garderoben :) Leo och hans kamrat la detta i förrgår och igår gjorde Leo klart :)

Blir riktigt fint faktiskt :) var lite skeptiskt först men nu börjar det bli riktigt bra :)

Leo är duktig han :)

Alltid älskat detta djur, alltid förundrats över hatet som folk slänger på detta varelse. Ett uråldrigt vidskepligt hat som hängt kvar i århundraden. Rädsla byggd på okunskap.

Jag har alltid fascinerats av detta djur. Alltid haft en kärlek som brunnit i mitt bröst. Jag känner för detta djur. Jag älskar deras flockkänsla, deras kärlek till familjen, lojaliteten och värmen. Jag älskar mystiken som alltid funnits omkring dem. Detta är sannerligen ett fantastiskt djur.

Ibland känner jag mig som en varg, visst är det en konstig sak att säga. Men jag har alltid känt ett samröre och förståelse för dem.

Jag har en varg tatuerad på min rygg, av många fler anledningar än att det är ett vackert djur, och jag kommer aldrig att ångra min tatuering. Någonsin. Den representerar mig på många sätt och vis. Som den person jag en gång i tiden var, och den person jag är idag!

Never regret something that once made you smile <3

Jobbar och sliter men försöker också att träna lite! Ska ju dock inte träna för mycket nu innan tjejvättern på lördag!
Helt sjukt att det är dags för loppet på lördag! :)
Men det kommer gå bra hoppas jag! Försöka klara mina mål men framför allt ha kul, även fast jag ska cykla själv. Leo är i alla fall snäll och skjutsar mig till Motala. Tur jag har honom. Han ställer alltid upp där alla andra sviker.

Vilket får mig att uppskatta mitt liv så otroligt mycket. Blotta tanken på ett liv utan denna människa skrämmer mig otroligt. Ibland kan vi småsura på varann men så blir det när man bor tätt inpå varann jämt. Men i slutänden så älskar jag honom mer än något på jorden. Han kan alltid få mig glad och när han inte är hos mig så saknar jag honom konstant. Ibland vill jag nästan gråta för att jag är så lycklig att han är min och ingen annans <3
Bästa du!!

Jag har tur som har dig!