Igår tyckte jag att det skulle bli skönt att vara ledig. Men som vanligt när jag väl är ledig så ångrar jag att jag inte jobbade istället. Jag blir trött av att vara ledig och bara sitta hemma och inte göra något är inte särskilt inspirerande heller. Är otroligt rastlös men har ju ingen att umgås med så får glatt sitta och vänta på att Leo ska komma hem. Hur kunde mitt liv bli så här? Mina glädjen i livet är Leo, katten, träningen och jobbet. Det är dem som ständigt håller mig i gång och som ger mig något att se fram emot och något att vandra emot. Men att stanna upp en dag, för att vara "ledig". Nej det ger mig inte ett skvatt känner jag. Förutom chansen till sovmorgon kanske.

Det där med "en dag för sig själv" är ingenting för mig. Men tyvärr så känns det som att det finns alldeles för många sådana dagar. Om Ylva är upptagen så har jag ingen att umgås med. Och det känns både tragiskt och patetiskt på samma gång. Jag brukade ha massor med vänner att umgås med. Var tog de vägen? Känns inte som någon ide att tjata om det här i bloggen heller. Men var ska jag annars lätta på allt som finns inom mig om inte här? Inte för att det gör någon skillnad direkt. Jag får inga fler vänner för det.

Jaja, bara ca 2h kvar tills Leo kommer hem. Vad har jag gjort idag? Hämtat ringarna på stan som jag och Leo lämnat in för förminskning, min ring är fortfarande för stor, men orkar inte göra något åt saken nu. Sitta och sola i ensamheten, kanske sova en stund i solen. Hade sagt att jag skulle tvätta. Men orken fanns faktiskt inte idag. Så jag struntade i det. Tack och adjö.