Varför blir jag aldrig nöjd med livet? Jag suktar ständigt efter något nytt. För några veckor sedan var jag i England. Jag mådde så himla bra när jag kom hem. Mitt begär efter förändring var stillat för stunden. Men nu känner jag hur det kommer smygande igen. Jag känner inte att jag får tillräckligt med stimulans i livet. Inte tillräckligt med spänning och aktivitet. Fastän jag tränar massor.

Är jag kanske en hopplös drömmare? Som fått för sig att livet ska vara ett äventyr? Svävar jag bland ouppnåeliga moln?

Nu får min Karl faktiskt ta och komma hem så jag slutar fundera på onödiga ting. Jobba i morgon, som många gånger förr.

God natt.