Det finns bara en person...
...som aldrig någonsin på riktigt kommer lämna mig. Oavsett hur ensam jag känner mig, oavsett hur många vänner som kommer och går. Så finns det alltid en person som ALLTID kommer finnas där. I vått och torrt.
Älskade syster. Oavsett hur många mil, hur många länder, hur mycket hav som än skiljer oss åt, så kan jag alltid lita på att du finns där. När andra slutar höra av sig, när andra inte längre vill ses. Så finns du där, ett knapptryck bort.
En gång i tiden kände jag mig som den rikaste människan på jorden. För jag hade så många otroligt fina vänner som alltid skulle finnas där för en. Vart är ni nu? Jag är trött på att vara den som alltid ska höra av sig. Så många gånger som jag funnits där för er, satt ert välmående framför mitt eget. Självklart har ni fått mig att må bra också, ni har betytt allt för mig. Men nu orkar jag inte vara den som sträcker ut sin hand om och om igen utan att få något tillbaka. Det känns meningslöst, tidskrävande. Onödigt.
Jag saknar gamla tider, otroligt mycket. De där tiderna när vi hade så jäkla kul, allihop. När jag kunde säga att jag hade så många fina vänner. Jag saknar den tiden då jag kunde säga att jag kunde gå genom eld för er.
Men samtidigt vill jag inte gå tillbaka till det som en gång var, för på den tiden hade jag inte min fantastiska pojkvän. Han som gav mig ny flamma och inre glöd. Han som inspirerar mig och som gör mig lycklig.
Han som kan få mig att le, fastän att jag mår så himla dåligt, fastän att jag känner mig så himla ensam. Med honom så VET jag att jag inte är ensam. Fastän att alla tidigare vänner går.
Han som kan få mig att le, fastän att jag mår så himla dåligt, fastän att jag känner mig så himla ensam. Med honom så VET jag att jag inte är ensam. Fastän att alla tidigare vänner går.
Vänner kommer och går, men kärlek den kommer alltid bestå.
oavsett vad för typ av kärlek.
Trackback
