Visst är det konstigt att det kan gå hur lång tid som helst innan man pratar och träffar en person, men sen när man väl ses så känns det som att det inte var längre än igår?

Emelie är en av mina absolut äldsta vänner, och hennes vänskap har alltid betytt mycket för mig. Även om vi mer eller mindre slutade prata med varandra en period, så blir jag ändå väldigt glad när vi väl hörs!

Men kanske är det så att vissa vänner kan man helt enkelt vara ifrån men ändå känna att man har?

Vi har i alla fall gjort en hel del knäppa saker genom åren. Saker som jag förmodligen aldrig kommer glömma!

Tiden på grundskolan-högstadiet var den tid som jag verkligen hade absolut roligast i livet.

Men sen ska jag inte sitta och säga att gymnasiet och senare inte varit kul. För det var det, och jag utvecklades otroligt mycket under gymnasietiden. Men det finns nog ingen period i mitt liv som jag haft så fantastiska människor omkring mig och gjort så grymt mycket roliga och minnesvärda saker som under grundskolan-högstadieperioden. Men kanske har det att göra med att man var yngre då? Det var okej att göra konstiga saker för man var ju liten, det växer man ifrån med tiden?

 

Även fast man är "vuxen" nu så känner jag mig fortfarande som ett barn ibland. Jag tycker det är kul att hitta på knäppa saker och jag skämms inte direkt över det heller.

Jag har alltid varit lite udda som människa, men jag kan i alla fall stå för de allra flesta saker jag gör. Visst alla gör misstag! Ingen är perfekt! Kom ihåg det!

 

Precis som min och Emelies vänskap, den har inte alltid varit perfekt, och vi har haft våra stunder. Men det verkar som att vi mer eller mindre alltid kommer vara vänner!

 

Inte mig emot :)

 

Kram