En bild på mig och mina syskon. Jag är rödtotten i den mörkblåa klänningen! Känns som hundra år sedan man var sådär ung! Igår skulle jag svara på en enkät på jobbet och man skulle skriva in sin ålder. Jag kunde inte för mitt liv komma ihåg om jag är 22 eller 23 år gammal! Skillnaden är ju inte direkt stor men det var liksom på något vis så svårt att förstå att jag faktiskt inte är 20 år längre. Jag har bara 2 år kvar till 25??? Sen är man vuxen på riktigt! Då är det slut på ungdomens glada dagar och man kan inte längre anses som ett barn. Det känns så konstigt att säga att jag snart är vuxen och verkligen mena det.
När man var liten kunde man knappt vänta på att bli vuxen och nu önskar man att man kunde vara barn bara liite lite till innan man ska börja ta tag i vuxensaker. Varför har ungdomarna idag så bråttom med att skaffa barn och sånt?? Vill folk inte leva livet längre? Det vill i allafall jag!

Jaja, nog om detta! Mot jobbet snart och ta tag i ännu en ny jobbdag!
Puss