Idag bestämde jag mig för att cykla till Örsundsbro eftersom jag skulle jobba där för städ, men jag ville inte cykla på 55an eftersom den är så trafikerad. Tog därför småvägar till örsundsbro bland annat genom härkeberga.

På ditvägen tänkte jag inget speciellt angående den väg jag åkte eftersom jag var så fokuserad på att komma i tid till jobbet.

Men när jag cyklade hem på vägen, trött och svettig så hör jag plötsligt massor med hundskall vid en liten stuga. Det är inte förrän jag precis cyklat förbi stugen som jag inser att jag känner igen mig mer än att jag bara cyklat där när jag cyklade till Örsundsbro. Jag kände igen stugan som stod precis vid infartsskylten till Bårskär (eller stod det båtskär?). Det var ju där Xenas ägare bor!

 

Stannade dock inte för att säga hej även fast jag såg att hennes ägare var hemma. Vet ju inte ens om Xena lever längre, och skulle hon göra det så skulle jag säkert få veta att någon annan tagit hand om henne när jag inte kunde göra det. Nej den vetskapen skulle jag inte vilja ha. Men många minnen väcktes inom mig när jag kände igen huset och ägaren. Älskade fina Xena. Min föredetta foderhund! <3 Så jag saknar livet med hund!