När jag var ung så var jag otroligt blyg, jag var osäker och jag vågade inte säga emot någon om något. Jag vågade inte tala högt om mina åsikter och jag var mer en lyssnare än en talare.

Men någonting som jag visste med all säkerhet när jag var ung, det var att jag alltid hade en vän som jag faktiskt kunde prata öppet till utan att känna mig svag och som jag kunde gråta inför utan att skämmas. Det var vår familjehund Emma. Pappa skaffade Emma som sällskap till vår gammeltant Vilma. Sen också för att han behövde en ny jakthund då det var dags för Vilma att pensioneras.
Jag hade ingen speciell relation till Vilma förutom att det var vår hund som vi hade haft så länge jag kunde minnas. Min syster hade en starkare relation till Vilma än mig eftersom de var lika gamla.

Men Emma blev mer eller mindre min och pappas hund. Jag stannade hemma nästan hela sommarlovet första året vi hade henne hemma för att ta hand om henne. Jag trimmade henne, lärde henne allmänlydnad och umgicks väldigt ofta med henne. Hon var den första hund som jag någonsin klickat med. Vi hade ju många andra djur också, höns, katter osv. Men det var Emma som öppnade mitt intresse för djur och det var hon som lärde mig att värdesätta glädjen och kärleken som ett djur ger en.

En hund viger verkligen sitt liv åt att tjäna. En hund är beredd att göra vad som helst för att du ska vara glad och tillfredsställd. Man kan aldrig få en trofastare, ärligare vän än din hund. De drömmer dig aldrig efter utseende och vill alltid trösta om du är ledsen. En hund pratar inte illa om dig bakom din rygg och de blir alltid glada att se dig!

Jag har alltid haft hund i mitt liv. Även om det nu var många år sedan jag ställde ut eller var involverad i någon hundsport. Det är något som jag verkligen har saknat och jag ser fram emot allt som jag och Chippen ska göra! Lydnad och agility bland annat!

En hund kan bli din bästa vän om du låter den ta hand om dig! Behandla din hund med respekt så har du en vän i alla lägen!