Det är över nio månader sedan min kära vän fick somna in.

Det var för hennes eget bästa, hon var sjuk och hon hade levt ett långt och lyckligt liv. Hon var älskad, vi älskade henne obeskrivligt. Hon gav mig så mycket lycka i livet. Pappa med för den delen. Men sista året var hon sjuk, och det blev dags att låta henne somna in.

Det är rätt konstigt hur mina vänner kommit och gått med åren, och en del av dem har varit svårare att släppa än andra. Men i slutänden så kan man åtminstone sluta sakna dem och se att det finns en anledning till allt som händer.

Men att förlora Emma kändes som att förlora en familjemedlem, för andra gången. Vi har haft två petit basset griffone vendéen i vårat liv. Vilma och Emma. De blev båda gamla damer. Vilma 13,5 och Emma 12 år!

Det har gått sju år sedan Vilma togs bort, och fortfarande ibland när jag hälsar på pappa så kan jag föreställa mig hur hon brukade springa omkring där. Vart hon brukade ligga, hur hon brukade lukta, hur hon brukade bete sig.

 

Att komma dit och se Emmas tomma plats känns ibland jättejobbigt. För det fattas verkligen något när man kommer dit. Ingen vovve som kommer springande mot en med glädje hopp och som alltid ska slicka en överallt och vifta på svansen så att man blir alldeles yr! Emma var verkligen en gullegris. Hon älskade alla människor och hon skulle alltid hälsa på allt och alla.

Jag brukar kolla mot hundgården när jag och Leo kommer och hälsar på, bara som en gammal vana, och där står nu hundgården och förfaller. I väntan på en ny hund. Om pappa någonsin skaffar en ny hund igen. Det känns i magen när jag kollar på hundgården och tänker på de två fina hundarna som bott där inne, men som inte finns längre. Två hundar jag växt upp med. 13,5 år med Vilma och 12 år med Emma. Vilma född 91 och Emma född 2000
.

Dessa två hundar kommer alltid finnas i mitt hjärta, och de kommer alltid vara saknade!

Nu börjar ett liv med Chippen, och jag hoppas att jag och Leo får minst 12-13 med denna underbara lilla pojke också!

 

Här får ni några bilder på Emma eftersom det bara var henne jag hade bilder på i datorn. Bilder på Vilma ligger på den externa hårddisken!

 

Sen vill jag bara skriva lite om det faktum att emma har ganska långa klor på bilderna. Emma var omöjlig att klippa klorna på och bet en när man försökte. Så hon klipptes tyvärr inte så ofta som hon borde då det inte är så många som vill klippa klorna på en hund som bits! Men hon fick absolut aldrig längre klor än så här.