Höstliga dagar som dessa så saknar jag verkligen min "gamla" vänner. De som jag hade innan jag flyttade till Enköping. De som sa att vi självklart skulle hålla kontakten och ses men som sen aldrig hör av sig!

Jag saknar att bara umgås och ta en fika, snacka skit och skratta tillsammans som förr i världen. Är det så här det är att bli "vuxen"? Att man ska leva sitt liv i sin egen bubbla utan att lägga allt för mycket notis till de som är omkring sig?

Jag fattar att man inte alltid kan ses. Men nu var det snart ett år sen och mer som jag såg många av mina "gamla vänner". Visst har man mycket i livet. Det har även jag! Men ibland stannar jag upp och börjar fundera, sakna. Har slutat höra av mig till många, eftersom de aldrig hör av sig till mig.
Tråkigt! Men vad ska man göra? Man vill ju inte tränga sig på heller!

Saknar att umgås med folk! Känns som att det var en evighet sen!