Du och jag, det ska liksom bara vara så.

Det finns inte i min värld att du inte finns där. Vi är en självklarhet. En gång i tiden trodde jag att jag visste vad kärlek var. Men det jag trodde var kärlek är ingenting emot RIKTIG kärlek. Riktig kärlek är inte den förskönade typen man läser om i böcker, där allt är äng och gröna skogar. Kärlek är som en ros. Ibland är den så vacker, den doftar, blommar och är underbar. Men sen finns det stunder då den är taggig, den vissnar, den är jobbig och inte alls vacker. Men om kärleken är äkta. Så blommar den om på nytt. Den blir vacker igen. Det är värt att sticka sig lite på taggarna för att få ta del av skönheten!

 

Kärlek är livet. Visst är det så? Det är något som vi alla strävar efter. Att vara älskade, även om det är i olika typer av former. Kanske inte efter en partner men hos vänner, familj, ja vad som helst.

 

Du och jag. Jag hoppas att du är den jag får spendera mitt liv med. Jag kan inte se mig med någon annan än just nu. Min skatt. Du är min inspirationsskälla, min livskamrat, min bästa vän.

 

Jag trodde jag förstod kärlek. Jag skrev ofta om det i mina noveller, dikter, jag läste om det, drömde om det, prata om det. Men jag hade ingen aning. Förrän nu.

Kärlek är en resa, ett äventyr.

 

Jag är lycklig med dig!