Tänka sig så fort tiden går. I oktober är jag 24 år gammal, sedan är det bara ett år kvar till tjugofem. När jag var var runt fjorton tyckte jag att 20 var JÄTTEGAMMALT. Det fanns knappt i min värld att man kunde bli så gammal så snart. Men tiden har en tendens att springa ifrån en snabbare än man inser själv. För snart 1 år sedan förlovade vi oss, och för snart 3 år sedan blev vi tillsammans. 

 

När jag var runt 16 år, flyttade jag till internatskola och kände mig jättevuxen. (Har nog alltid varit lite lillgammal i mig själv) Men idag när man om bara något år ska bli officiellt vuxen (25) så känner jag mig barnsligare och yngre än jag någonsin gjort. Kanske även lite stressad i mig själv? Kanske för att så många jag känner redan har både skaffat barn, pluggat, flyttat, jobba, osv. Själv har jag inga planer ännu på att skaffa barn, än mindre gifta mig. Jag vill inte plugga och jag trivs skamligt bra i våran lilla etta tillsammans med kissen, hunden och fiskarna. 

 

Nej jag är inte redo för att officiellt bli vuxen ännu. Så mycket på min bucketlist som jag skulle behövs bocka av först. Koncentrera mig på saken jag vill minns minnas tillbaka till om 10-20 år och känna att fan vad bra jag var där!

 

Det är konstigt att man alltid har så bråttom att växa upp när man är liten för att sen känna stress när man väl är där? Vad innebär det egentligen att bli vuxen? 

 

När jag precis fyllt arton trodde jag livet gick ut på att leka så mycket som möjligt, och med det menar jag umgås med vänner, åka på äventyr, festa och njuta av livet. Men ganska snabbt insåg jag att festa inte var direkt jätteroligt och vänner kommer ständigt och går. Vad är det egentligen då som består? Förr i världen var jag så grymt godtrogen. Jag släppte in alla i mitt liv. Ville se det bästa hos alla även fast jag blev utnyttjad, sviken och lämnad många gånger. Idag är jag lite mer reserverad. Har bara en liten skara nära människor som jag verkligen litar på. Andra är mer ytliga kontakter. 

 

Man lever som man lär som det brukar sägas. Jag funderar ofta på hur livet kunnat bli om man valt andra vägar i livet. Men mitt liv har kommit att bli otroligt bra trots några missöden i mitt liv tidigare.

 

Men nog om detta. Inlägget skulle kunna bli hur långt som helst. Ögonlocken är tunga och det är dags att sova. Puss