Hur kan en odödlig man dö?
I måndags kväll fick jag veta att min gammelfarfar gått bort i lördags. Min gammelfarfar blev 97 år gammal. Så egentligen kanske det inte är så konstigt att hans tid var kommen? Men det känns så konstigt och framför allt fel att någon som var så pigg helt plötsligt bara ska gå och dö?!
Min gammelfarfar har alltid varit en mycket envis krutgubbe. Han körde bil tills han blev allt för gammal, han bodde ensam var på sin gård efter att hans fru gått bort och vägrade ta emot ständig hemhjälp. Han var en sann naturmänniska och en äkta djurmänniska. Han hade får när jag var liten, och liten bit nedanför hans hus finns en mysig liten sjö som man kan fiska i. Supermysig utsikt.
Han var ingen människa som ville dö på ett hem. Så det var förmodligen just därför han gav upp. Jag har inte kunnat ta in ordentligt att han dött. Kanske för att jag på något konstigt vis glorifierat honom som en man som aldrig kommer dö? Det kändes verkligen som att han aldrig skulle dö. Jag tror inte att det på riktigt kommer gå upp för mig att han är borta förrän på bregravningen den 12e april!
Jag träffade hans syster idag. Vilken stark och underbar kvinna! Hon är yngst av dem syskonen (runt 60 kanske?). Hon har precis varit på begravning för en annan vän och nu dör hennes bror. Men trots det kunde hon bjuda på ett leende idag när vi pratades vid.
Jag träffade inte min gammelfarfar så ofta på senare år. Men jag är otroligt glad att Leo hann träffa honom innan han dog. Jag tror att min gammelfarfar uppskatta att vi kom och hälsade på. Tänka sig att få se sina barnbarns barn växa upp liksom! Nej han var en fin människa! Jag hoppas att jag får ett lika bra liv som han har haft!
Den 12e kommer bli en jobbig dag och det är absolut ingen dag jag ser fram emot. Men samtidigt känns det viktigt att gå på hans begravning. Det är ändå min släkting!
R.I.P Sten Larsson. <3
Trackback
