Mardrömmar
Det är läskigt hur ens inre rädslor har en tendens att bubbla upp bland ens drömmar. Såna där saker som man knappt ens vågar prats om eftersom de är så hemska att bara tanken skrämmer en.
I natt drömde jag om döden. En död som gav mig sådan panikångest att jag vaknade med tårar. Det gällde inte min egen död. På något vis så känns tanken på sin egen död inte lika skrämmande eller verklig som tanken på någon närståendes. I detta fall Leos.
Hur skulle jag någonsin kunna gå vidare i livet om han skulle dö ifrån mig? Jag blir fortfarande skakis vid tanken på de känslor som drömmen gav mig. Jag var så krossad. Jag har aldrig känt sådan sorg som jag gjorde i min dröm, och känslorna följde med mig in i det vakna tillståndet.
Min kärlek för denna pojke är så djup. Så stark. Så sann. Hur kan jag ens andas utan honom? Jag älskar dig till månen och tillbaka.
Vad betyder ens det uttrycket? Det känns inte tillräckligt. Jag älskar dig obeskrivligt mycket. Det finns inte ord som kan beskriva tillräckligt.
Jag kan aldrig förlora dig. För då går jag också under...
Trackback
