Fantasi
En gång levde jag för fantasin. Jag älskade att skriva, hitta på berättelser och skapa med mina egna händer. Med min fantasi kunde jag skapa liv. Jag kunde resa till fjärran länder och upptäcka platser ingen någonsin beskådat.
Jag kunde bestiga berg, slåss mot drakar, besegra ondska eller finna den eviga kärleken.
Med mitt skrivande kunde jag fly undan vardagen när helst den kändes tung.
Jag kunde försvinna i en annan värld och vara vem jag vill, vad jag vill. Det fanns inga regler, och inga begränsningar. Bara mitt eget huvud.
Jag brukade kunna skapa hela världar, skapa öden, förändra liv. Mitt skrivande var min gåva. Något jag var duktig på, omedvetet. Jag skrev ju bara ned det som fanns i mitt huvud. Ibland kunde jag inte ens själv veta handlingen i förväg.
Jag kunde själv bli fängslad och nyfiken över de kommande händelserna. Det bara fanns där, inom mig. Redo att komma ut i skrift. Jag har aldrig varit någon talare. En ständig drömmare. Jag uttryckte mig i skrift. Har alltid varit så.
Böcker fascinerar mig och förr kunde jag läsa hur mycket som helst. Jag blev aldrig mätt. Det blev heller aldrig min fantasi. Jag saknar ibland min gåva. Jag saknar mina karaktärer och de personer jag skapat.
Kanske skulle man försöka ta upp skrivandet snart igen? 
Trackback
