Ja, jag som många andra kollade på "Djurräddarna" ikväll på TV3. Självfallet är jag en sån där blödig djurmänniska som inte kan låta bli att gråta när någon måste avliva sin hund eller när något djur lider. 

Idag visade dem bland annat en kille som var tvungen att avliva sin 10åriga hund. Att få se honom gråta och vara så ledsen, att se honom krama och klappa och säga hejdå till sin vän gjorde verkligen ont inombords. Det får en att inse att en dag är det jag och Leo som måste ta farväl av Chippen och självklart så vandrar mina minnen tillbaka till fantastiska djur man haft turen att ha i sitt liv. Mina barndomshundar, katter, marsvin, kaniner mfl har kommit och gått genom livet. Men jobbigast var det bland annat att ta farväl av min kära barndomshund Emma. 

Även om det är tufft att släppa taget. Även om det gör ont och det känns svårt. Så måste man ibland fatta tunga beslut för att göra det som är bäst för ens vän. De kan inte själva berätta. Man måste föra deras talan.

Chippen är dock bara 2 år snart och vi har förhoppningsvis många år att spendera med vår fantastiska lilla pälsboll som vi älskar obeskrivligt mycket! 

Livet är bäst tillsammans med djur❤️